Swedish cyclist

Debriefing

26 juni, 2012

Wow! SM linjeloppet blev en härlig tillställning. Det fanns ju faktiskt en hel del publik utmed banan om än inte några Tour de France-horder men ändå. Regnet som satte igång just innan start gjorde nog att många av cyklisterna kommer minnas det kaos som uppstod när bromsar plötsligt slutade att fungera med krascher som följd, grus som sköljde ut i vägen och orsakade punkteringar och alla vattenmassor som fick cykeln att nästan helt bromsas upp. Jag minns hur jag upplevde cyklandet mer som vattenskidor när jag låg rätt bakom ledarbilen innan vi släpptes iväg. Eller ja, någon regelrätt start vart det väl aldrig när cyklisterna körde förbi både ledarbil och kommissariebil trots röd spade. Samtidigt hade förarna kunnat använt tutan och kommissarien hade kunnat gjort sig hörd för att få fason på det hela. Trotts en kaotisk start blev det rejs ända in till de sista metrarna. Var det fler än jag som febrilt kämpade med litervis av vatten i näsan och inte få kallsupar?


Photo: Marco Jeres

Min egen resa kändes till en början rätt hygglig och benen svarade väl ganska tillfredställande. Samtidigt visste jag att det inte var någon überfart klungan åkte i så jag ville verkligen tro att de även ville svara när det väl skulle börja köras. När så tåget gick blev det en sådan där retlig liten luckan framför och samtidigt orkade jag inte prestera det där lilla extra som annars inte brukar vara några problem för att täppa till hålet. Tåget gick alltså efter knappt tolv mil körda vill jag minnas. So long, där satt jag och såg svansen på en liten men mycket farlig och stark grupp
glida iväg allt längre bort. Allt ändrades för mig. Jag gick på max och det brann i benen men ändå kändes det som att hjärta och lungor gick i slow motion. Lagom nedstämd körde jag ytterligare något varv i den grupp bara för att få prova att verkligen maxa utför Mariekällgatan. Tjitt, det var skoj.

Nog om SM, det var ju trotts allt i söndags detta utspelade sig och jag är nog lätt den långsammaste med att skriva ett par rader det. Framåt vet jag inte riktigt vad som kommer ske. Jag ska försöka ta ett break, göra lite fler tester och hitta lite ny energi för att förhoppningsvis få tillbaka farten i galoscherna igen.

Ett varv runt SM banan

23 juni, 2012

De flesta har säkert redan hittat till Södertälje och om man inte redan har hunnit ta sig ett varv genom morgondagens mästerskapsbana så lär väl detta förmodligen ske under dagen. Kanske är det någon stackare som inte kommer få möjlighet till att snurra ett varv innan starten går kl 14:00 imorgon så jag har sett till att fånga hela varvet med GoPron. Nu kan ni planera hela natten vart attacken ska sättas in, första varvet eller kanske de sista kilometrarna. Även för de som inte tävlar kan det ju vara skoj att se hur banan går så ni vet vart och när det kommer svida till som mest.

Dela gärna med er av detta klipp, allt nödvändigt finner ni på Youtube-sidan eller så länkar ni helt enkelt till detta inlägg på era egna fina hemsidor.

Så långt inga konstigheter

20 juni, 2012

Läkarkoll, blodprover, EKG-tester, you name it. Hela karusellen drog plötsligt igång efter en läkarkoll i slutet av förra veckan och jag har hoppat mellan olika testlabb de senaste dagarna. Något fungerar ju inte helt riktigt längre. Om det är en infektion som ligger kvar, överträning eller något annat mumbojumbo som spökar är vad vi ska försöka ta reda på nu. Igår gjordes i varje fall det sista EKG-testet under belastning på hjärtat vilket inte visade på något onormalt. Skönt att det inte är något fel på hårdvaran i kroppen så långt. Båda mina systrar har eller har haft liknande problem i perioder då dom ansträngt sig vilket självklart gör mig fundersam på om något liknande kanske har fått fäste hos mig. Det var ju själva katten att man ska vara så klen ibland och inte tåla lite fysisk ansträngning. Avvaktar vidare svar på fler tester som fortfarande är på analys. Tills vidare kör jag på och tänker fortfarande starta SM nu på söndag om inget anmärkningsvärt resultat dyker upp.

Så till något helt annat. Skrev för ett tag sedan att jag så gärna ville få tag i den nya GoPro-kameran. Efter en hel del sökande fann jag äntligen ett vettigt pris och slog så till. -Yes, äntligen har jag en! Nu behövs det bara införskaffas trettionio olika fästen för att det ska gå att fånga de perfekta klippen i alla möjliga vinklar och vrår. Nu har jag i iallafall det viktigaste. Första filmtestet blev ju rätt lyckat. Tänkte att hästarna på gården var fina objekt att dokumentera men sen råkade jag på något vis skrämma skiten ur dom. Allt finns nu på film såklart. Här kommer ett litet smakprov. Hästälskare kan vara lugna, inget djur kom till skada och allt hände av en ren tillfällighet. Eller jag råkade kanske hoppa fram ur en buske när dom minst anade det… Stissiga djur det där.

Status quo

15 juni, 2012

Vad finns att säga om gårdagen då? Inte mycket. Starten i Vättern GP kändes skaplig i sisådär 25m. Resten gick sedan verkligen rövdåligt för min del. Att något skit fastnat i kroppen är det ingen tvekan om längre. Utredning är nu igång.

20120615-234845.jpg

Idag blev det en betydligt behagligare tur ute på gamla välnötta vägar. Efter en radda med hälsotester inne i stan mötte jag upp med nyss hemkomna Patrik Morén för att snurra runt benen. Till skillnad från igår kunde jag njuta av att cykla. Trevligt sällskap, fint väder och mina gamla hemmavägar utåt Ekerö och Färingsö blev en svårslagen kombo som gav skallen ny härlig energi.

Stackars jävel

13 juni, 2012

Lite taskig aktivitet här på senare tid va? Någon tror kanske att det är hemlig uppladdning inför SM som pågår och locket därför ligger på. Önskar det hade varit så. Nej, istället har jag fått lägga viktiga förberedelser åt sidan då jag blev riktigt klen och krank rätt efter Kinnekullehelgen. Något kändes inte okej redan i Luxemburg och det visade sig ju stämma när något äckelpeckelskit blommade ut i kroppen likt rapsfälten gör här nere i Skåne just nu. Missade ett av årets höjdpunkter när laget var nere och snurrade på belgiska vägar under ”ett-tvåan” Memorial Phillippe Van Coningsloo. Piss och blä. Istället har jag antingen legat djupt begraven under duntäcken, orkat skruva lite nya möbler som Louise släpat hem eller snutit ur mig sju åttondelar av hjärnan. Ställ därför inga knepiga frågor för förmodligen försvann hela kunskapsbasen från grundskolan och halva gymnasietiden ut genom näsan.

Trotts detta oflax kunde jag ställa till start under lördagen i norgescupen strax utanför Oslo. 16 mil på ett åtta kilometer långt varv som innehöll en brant och sugande liten knäppa. Även Stålmannen lär ju ha känt sig lite rostig ibland och så var det för mig. Fegast slår till först, tänkte jag och gav mig iväg på utflykt från klungan direkt. En norrman vevade ifatt och vi bildade dagens första utbrytning som höll några få kilometer. Genom resten av loppet hade jag både upp- och nedturer om vartannat. Kändes det bra fanns det ingen mening med att hålla igen och när det krisade som mest var det bara att veva på och styra dit alla andra styrde så löste det sig oftast. Med ynka tre varv kvar av loppet fick jag så se mig besegrad och väggen slog till med ordentlig kraft. Jag hade fört en tapper kamp om överlevnad några varv i svansen på klungan strax innan men tillslut pekade alla extremiteter åt alla håll när jag i mitt kantiga tillstånd inte stod pall längre. Lagkamraterna bjöd sedan upp resten av fältet till ordentlig dans då dom skickade på i ett smattrande band av härliga solonummer sista biten in mot mål. Tyvärr blev den sista av dom upphunnen bara några meter före mållinjen av en vilt spurtande klunga. Stolpe ut!


©kava-photo

Oslotrippen har förhoppnigsvis skrämt igång maskineriet lite nu och imorgon gör jag ett försök på Vättern GP i Motala. Banan är allt annat än snäll och förlåtande för de i dålig form. Jag ska dit och ha skoj så om det håller ett varv eller hela vägen till mål får vi se. Kowabunga helt enkelt. Kanske blir det en kastspya i bortersta svängen som resultat eller kanske blir det en intervju med Vacchi efteråt, ingen vet. Efter kvällens spektakel letar jag mig upp till Södertälje och blir kvar där fram till söndagen efter midsommar då svenska mästerskapen i cykel ska avverkas för detta året. See you in Motala eller in Södertälje maybe? Nu är det bäst att jag fixar ihop dom där kycklingspetten innan jag får på moppo av min sambo.

Kinnekulle x2

28 maj, 2012

Istället för äventyr på andra sidan Östersjön blev det en sväng upp mot Västgötaslätten i helgen. Fick träffa båda mina systrar, jag hade Louise med mig, cyklade mig trött två dagar i följd och åt faktiskt en glass efter söndagens lopp. Hur bra låter inte det? Vädret var det heller inget fel på. Solen stekte på bra i backen när det krängdes uppför Kinnekulle båda dagarna. Cykelbrännan har därför satt sig rejält på kroppen.

Lördagens granfondo blev en svår nöt att ta sig ann då skånelagen slagit sina påsar ihop och nu körde i samma tröja. Numerärt överläge med dubbelt antal mot någon annan klubb gjorde resan lite för svår mot mål för alla andra. Inklusive mig. Inte ens när jag var ensam loss med tre, ibland fyra, av dom ville dom köra. Å andra sidan satt ju jag med 100% av mitt lag i utbrytning och dom inte ens med 50%. Resten av fältet manövrerades tillslut ut liksom jag.

Söndagen var det grilltajm uppför Kinnekulle på riktigt. Med syrrans pojkvän Jeppe till start visste jag att det skulle bli ordentligt fjös på aggregaten och han gjorde nog ingen besviken på den punkten heller. Gjorde inga större väsen av mig den första halvan. Petade lite smått sista halvan och provade sen att trycka på i slutet. När klungan delade sig mitt i loppet kunde jag inte öka farten och gå med men mot slutet lyckades jag gå ifrån min grupp i backen. Plockade några trötta stackare som droppat från täten men någon kontakt fick jag aldrig med dom snabbaste. Känns som att gasreglaget når trekvartsvarv och får inte ut full spätt ur benen när det behövs. Det går däremot att tugga på i trekvartsfart i evigheter. Har jag blivit en diesel?

Fräst runt lite

23 maj, 2012

20120523-221551.jpg

Inget Estland gjorde att motivationen flög ur mig. Imorgon borde jag kliva ombord på flyget till Tallinn men så kommer icke att ske. Att sticka ut på landsvägen lockade verkligen inte så jag gjorde något som jag inte gjort på väldigt länge. Meckade ihop min nya fina skogsmullecykel som stått orörd sedan mars och satte klossar på mina skogsmulleskor. Sen var det slalom mellan koblajor, rötter och sten som gällde. Upp och ner över åsarna och ängarna. Jagade kor, får och hundfolk som var ute och rastade sina byrackor. Nätverket av stigar finkammades minst sagt. Lite tröttare och skitigare rullade jag så in på gården igen.