Swedish cyclist

Speglat mig i stjärnglans

6 augusti, 2012

Jodå, så att. En långhelg i Norge är härmed avklarad. Det var inga dåliga arrangemang det bjöds på vill jag säga. Norsk TV såg till att sända alla tre loppen live. Genom kameror på MC, uppe i byggnadsställningar och från helikopter har publiken kunnat följa hela spektaklet hemma i soffan och på storbildskärmar i dagarna tre. Okej, helikoptern var bara med den sista dagen i Grimstad, men ändå. Och jävlar vad den förde oljud. Hur känns det då att tävla en hel Grand Tour med dessa vispandes ovanför dag ut och dag in? Bra för sporten helt klart men vad säger arbetsmiljöverket om dessa bullernivåer som cyklisterna måste utstå timme efter timme, dag efter dag. Skämt åsido, det var såklart rätt ballt med en snurra i luften även om den inte direkt lyckas smyga sig på. Inte en sekund har dom missat. Tillfällena under dessa dagar är således perfekt profilering av cykelsporten och även för alla lag som deltar. Naturligtvis ville vårt lag få ut mesta möjliga publicitet så det blev till att damma på från start och i jakten efter kamerans fokus blir det bra fart med fullt flöde i spjällen.

För varje dag kommer känslan mer och mer, styrkan återvänder om än sakta. Att sen mäta sig mot fullvärdiga proffessionella cykelstjärnor där flera av dom innehar kalasben från ett nyligen genomfört olympiskt spel gör inte uppdraget mycket lättare. Det sållades friskt i fälten alla tre dagarna och jag visade nog ett och annat fult grin i fejan när det gick som vansinnigast. De såg tämligen oberörda ut tills dom satte in dödsstöten i slutet av loppen. Då kunde de flesta inte mörka längre och blottade en och annan tandrad även dom. Så helt omänskliga verkar dom inte vara. Min insats var rätt så anonym de första två dagarna men så under den sista fick jag igång maskineriet på riktigt en stund. Efter att ha lyckats stöta upp till tätgruppen fick jag chansen till att markeras av bland annat MC-kameran ett flertal gånger. Mellan tramptagen undrade jag hur fult mitt grin såg ut på TV. Hur gör dom som kör arton mil i utbrytning på Touren och filmas i flera timmar? Gäller att hålla ordning på grimaserna där antar jag. Det tog på krafterna att skicka på så mycket och jag fick senare ge mig när klungan kommit ifatt för att sätte ett ännu högre tempo som sakta spräckte upp det som var kvar. Nöjd får jag ändå vara.

Vilka som är kungar i Grimstad är det ingen tvivel om. Längs promenadgatan hittar vi denna monter som innehåller diverse saker från två av Norges största cyklister som kommer just från denna by. Här hyllar dom sina hjältar. Många nyfikna kollar in Thors häftiga cykel från VM 2010, beundrar deras meriter som står ingraverad i mässing eller hänförs över alla tekniska framsteg som gjorts på inom cykel. Att se Dag Ottos gamla Eddy Merckx i stål bredvid Thors närmast högteknologiska Cervelo skapar en del kontraster.

Nåväl, vldigt inspirerande att jag får åka runt varv efter varv med årets Giro-vinnare, säga ”G´day mate” till Robbie McEwen när vi möts i hotellobyn innan start eller hänga på Gilbert när han ställer ut. Dessa arrangemang måste vara oerhört bra för intresset och rekryteringen hos gemene man samt alla ungdomar i Norge. Inte konstigt att cykel har klättrat upp i toppen på listan över de mest populära idrotterna i landet och att startlistorna är knökfulla på de nationella tävlingarna. Varför får vi inte till det här hemma? Kalmar GP och Vättern GP är väl de enda arrangemangen iår som försöker få till en publikfest och lyckas någorlunda. Scandinavian Bike Week var ett arrangemang som jag tycker kan mäta sig bäst mot vad jag fick uppleva i grannlandet om än i väldigt mycket mindre skala. Men det var på gång att växa till sig innan det tråkigt nog inte blev något med det iår. Jag märkte även vilken hjältestatus de norska toppcyklisterna fått. Färska framgångar i OS och med färska etappvinster på Touren och en inte alltför avsvalnad och härsken världsmästartitel vågar folk, cyklister och förbund stolt kliva fram och trumma sig över bröstet när det talas om cykel. Det vaknades väl till lite här hemma efter Peking tack vare Emma och Gurra men det hade nog behövts lite ny ved från London för att få lite fart igen, eller?

Cykelfest

3 augusti, 2012

Norge visar hur stort cykel är. Under två dagar har vi bjudits på härlig cykelåkning och fest. Vid startlinjen har färska OS-medaljörer och deltagare ställt upp. Etappvinnare från årets Grand Tours, nationsmästare, årets Giro-vinnare och exvärldsmästare. Gårdagen blev blött men vad gjorde det när jag kunde få lite tid i direktsänd TV. Sandefjord bjöd på fest och idag stod Kristiansand som värd för spektaklet. Publiken var galen och solen hade hittat tillbaka. Härlig stämning. Min insats blir bättre och bättre för varje dag nu vilket känns väldigt bra. Imorgon körs den sista tävlingen i Grimstad. Nog för denna gången för nu väntar bankett och tydligen har arrangören ordnat VIP-pass på den efterföljande brakfesten. Vart har vi dessa arrangemang i Sverige?

20120803-204024.jpg
Kollade in upploppet på förmiddagen. Under tävlingen var det knökfullt längs med hela varvet

Up down up down left

31 juli, 2012

Senaste inlägget blev lite kryptiskt när ingen fortsättning följde direkt efter. Norrut betydde att jag tillsammans med syster och Cykelvasanvinnaren Jeppe bilade upp till Norberg för att trampa Engelbrektsloppet. Ett lopp som varit ganska lättåkt tekniskt sett. Jo men visst, det var då det. Egentligen var det inga överjäkliga partier och för det mesta var det grus men allt blir så mycket jobbigare när det kombineras med trötthet. Till en början såg och kändes det hela ganska så bra då jag tråcklat mig genom fältet efter att ha ställt upp sist i startgrupp ett. Jag ska inte klaga då det var minst en sju-åtta startgrupper till bakom, men ändå.

Väl uppe vid topp tio, efter dryga kilometern, försökte jag sätta mig till rätta. Bra till en början men sen var det hej-kom-och-hjälp-mig för hela slanten. Det var ryckigt, orytmiskt, ja helt enkelt cowboykörning strax bakom de fem första. Det gjorde att folk körde in i mig, jag körde in i folk, några gled tvärs och kors samtidigt som jag försökta att hålla lika mycket koll på mig själv som alla andra runt omkring. Allt fokus hade jag behövt på att hålla min egen kurs och inte alla andra rodeostjärnor. Men jag hade skoj ändå. Luckorna i fältet kom snabbt och jag valde att inte stressa upp mig. Resterande del av loppet gick i en nedåtgående trend. Sen kom den riktiga tröttheten och då funkar ingenting. Jag menar verkligen ingenting. Cykeln förvandlas samtidigt i detta skede till en målsökande rot- och stenrobot. Felet är ju jag men jag vill gärna tro att någon sitter med en joystick och styr cykeln rakt mot alla hinder som finns bredvid en annars jämn och fin linje.

Till mål kom jag till slut där jag fick bjuda Janne J på en liten rökare in mot mållinjen. Skitig och glad kunde jag se mig hamna på en blygsam 23e plats. Nu har jag gjort mina fyra skogspass för iår, kanske blir det ytterligare något om ingen kommer och rycker i cykeln. Nu är jag tillbaka i Skåne och ska ladda för tre kriteriumsrace som går i Norge med start på torsdag. Ett stjärnfyllt startfält väntar där.

Norrut

29 juli, 2012

Vi gasar mot Västmanland tidigt på morgonen.

20120729-074429.jpg

Begynnelsen

28 juli, 2012

Det var här allt började. På just den här stigen. Jag måste ha varit runt tio år gammal men jag minns det ganska bra fortfarande. Tillsammans med en klasskamrat och hans pappa, som tränade och tävlade i mountainbike, följde jag med ut för att cykla på ett helt nytt sätt. Innan hade cyklandet endast skett till och från skolan och lite med kompisarna runt kvarteren där vi bodde. Vill minnas att det var på hösten och det var lite små blött så jag slirade runt friskt. Oteknisk och novis som jag var då. På min svarta och helt odämpade mountainbike av märket Tristar med 24″ hjul fick jag för första gången prova på vad cykling var för något. Jag minns att den hade 21 växlar, det var superhäftigt då. Här börjar alltså min historia som cyklist mitt ute i skogen. Här har jag mitt allra första minne av cyklandet och hur jag upptäckte att detta var något som jag inte ville sluta med som så många andra sporter jag provade på. Just den gången klarade jag inte att cykla hela backen, om ens de första metrarna. Däremot kom jag att återvända hit oräkneliga gånger för att träna och försöka besegra den tekniska backen upp till toppen av berget. Det var en milstolpe för mig när jag lite senare lyckades besegra berget. Då blev jag fast.

Visst, en massa bilder på skog och stig säger kanske inte så mycket för dig som läsare. Men ändå. Tillsammans med min syster rullade jag idag runt i skogarna utanför Södertälje och cyklade stigar som jag inte sett på säkert tio år. Vilka minnen det sitter mitt ute i ingenstans som plötsligt hoppar fram likt troll som stått och tryckt bakom tallar och stenar i väntan på att jag ska komma förbi igen. Fantastiskt. Kajsa förstod nog inte ett skvatt av vad jag gick igenom idag. Attans vad häftigt det var. Många avsnitt hade tyvärr vuxit igen, förstörts av skogsmaskiner eller något liknande men de allra goaste bitarna fanns kvar. De med dom mest rotade minnena fanns där i samma skepnad som då. Det fanns till och med ett par skyltar som ännu inte trillat ner, som visade vägen för oss småskitar som härjade loss för allt vad vi orkade. Jag var sämst av alla kids som sicksackade mellan kottar minns jag också. Idag är det bara jag som fortfarande håller på.

Lite goja

26 juli, 2012

Från skånegården har jag åter igen hittat upp till Södertälje för en kort visit. Det blir ett par dagar här innan jag masar mig ner igen efter helgen.


Photo: Peter Vingstedt

Bilden är rätt och slätt stulen av supermegacykelbloggaren Henrik Öijer. Enligt honom står vi och snackar skit innan starten av Elisedals GP som gick i söndags, vilket vi gjorde. Trevligt skitsnack dessutom och jag har även denne skitsnackarkompis att tacka för en stor del av all trafik som kommer hit till min sida. Kul att han har börjat veva lite mer landsväg på senare år så att det dyker upp tillfällen som dessa att just få snacka lite skit då och då.

Kapow

25 juli, 2012

Bang! Där satt den, bah! Nu gör benen faktiskt rätt ont.

20120726-004309.jpg

Noterat

24 juli, 2012

20120725-002959.jpg

Personalmöte i Bregottfabriken? Lätt över tvåhundra kor som står där och gnuggar mule när dom samtidigt har flera tusen hektar av bete att åtminstone stå några meter ifrån varandra på. Varför liksom? Mötte fler kor som gick bananas idag och som bjöd på diverse cirkuskonster just när jag råkade passera utan anledning. Beror detta på värmen som plötsligt slagit till?