Swedish cyclist

Ponnyrace

26 augusti, 2012

Louise gjorde igår tävlingspremiär dels för hösten och även med sin nyinköpta pålle när fullastad bil och släp rullade mot Eslöv. Själv följde jag med och fick genast axla ett tungt ansvar som hästpojkvän. Och att prestera på samma nivå som stirriga hästmammor och stissiga hästtjejer är inte lätt ska ni veta. Uppgifter som att hålla i hästarna, hämta startlistor, lasta in och lasta ur, justera hinder under uppvärmning och komma med viktig peppning krävde sin karl. Som mamma finns ju allt detta redan i blodet. På det ska det kryssas mellan tävlingsstinna hästar som medvetet försöker galoppera rakt över mig, rykande färska bajshögar, upprörda småtjejer med gråten i halsen för att dom precis gjort plockepinn av hela tävlingsbanan, fler rykande bajshögar, stressade mammor och borttappade bajsätande hundar. Ni ser, jag hade det tufft. På det ska dom egna hästarna ställa sig på mina fötter när det är dags att sadla. Bara att härda och bita ihop. Lyckligtsvis gick tävlandet bra för Louise och gav ett starkt kvitto på att hon och hennes pållar, både den nya och gamla, är på gång.

20120826-114310.jpg

By the way så har Louise lärt mig att det inte är okej att kalla hästfolk för ponnyfolk. Det kan jämföras med att kalla en etablerad elitidrottare för junior. Big no no! Som tur är har i alla fall Louise lite självdistans och kan skratta åt sådant vilket gör att jag vågar använda den rubrik jag valt. Men man ska passa sig för att blanda begreppen offentligt. Något hälsokonnässören Jonas Colting gjorde under OS när han frispråkigt Twittrade med glimten i ögat om ”ponnyfolket” som deltog under OS. En fullständig storm av arga kloppetiklopp-älskare gaddade ihop sig mot honom och det hela urartade sedan i en extremt rolig pajkastning, som både jag och Louise skrattade gott åt. Ja, det var bara något jag tyckte var värt att nämna.

Innan regnet

24 augusti, 2012

I brist på ord får bilder från de senaste dagarna illustrera lite vad jag hittat på när solen fortfarande vågade visa sig och ge skön värme.

Gymkort my ass

22 augusti, 2012

Mitt senaste inlägg träffade ju verkligen helt rätt. Bara ett par minuter efter att jag publicerat och som bäst stod och kliade mig i huvudet över vad jag skulle ta mig för så brakade helvetet lös. Inte förrän nu har jag hämtat andan och börjar känna mig normal igen. I och med att sambon är hästfrälst och äger ett antal odjur så ska ju dom skötas rätt och riktigt och den här gången var det dags för halmleverans deluxe. Jag skrev även hur bönderna skördade för fulla muggar i förra inlägget så jag borde ha anat vad som komma skulle. Men på en söndag? Det blev till att kavla upp skjortärmarna och axla rollen som gårdens Alfred. Totalt blev det åtta lass som innehöll nästan hundra balar styck. Uppskattningvis vägde dom mellan 15-20 kilo styck. Lite grovt räknat har jag således kånkat tolv ton halm under en hel dag. Kan det verkligen stämma? Låter helt sjukt. Inte konstigt att det blev svettigt och att jag dagen efter upptäckte muskler i kroppen som aldrig förr gjort något väsen av sig. Att det samma dag slogs värmerekord just i Lund för hela Sverige detta året förklarar säkert varför jag vägde tre och ett halvt kilo mindre på kvällen än på morgonen. Det gick åt en hel del blod och framför allt svett en sådan här dag när jag skötte laddningen av traversen som matade upp allt till ”loftligan”.


Traversen på plats i väntan på halm


En vagn kommer lastad!


Cirka 90-100 balar lätt spridda utanför ladan. Louise visar vilka starka armar hon fått


Gänget uppe på loftet hämtar andan under halvtidsvilan medan jag som traversladdare struttar runt i solen och gör mig märkvärdig med kameran


Nytt lass! På´t igen bah!


Torkar mig i solen i väntan på nytt lass


Börjar arta sig, en tredjedel kvar nu

Slappt

19 augusti, 2012

Skåne visar fram sin bästa sida just nu. Veckan har varit smällhet och i näst intill vindstilla. Världsklass! Det var då på tiden att få lite sommar nu. Samtidigt genomgår landskapet här nere en riktig make over. Bönderna har sparkat igång sina tröskor och det skördas för fulla spjäll. Från tidig soluppgång till långt efter mörkrets inbrott. Skördefest är att vänta. På tal om att skörda tog jag mig an våra vinbärsbuskar. Nio liter svingod vinbärssaft blev resultatet. Annars finns det inte så mycket mer att rapportera om just nu. Jag får njuta av solens närvaro och dricka upp min saft i väntan på nya spännande saker.

Polski

15 augusti, 2012

Här följer en kanske aningens sen uppdatering från senaste helgens UCI tävlingar men vem hänger upp sig på det? Blött, kallt och jävligt skitigt blev det första dagen i Polen. Efter cirka femton körda mil tackade jag för mig och kastade in handduken och jag noterades därför som DNF. Allt hade dock sina skäl då dagen inte började särskilt bra. Jag sprintade iväg i full fart på dagens första spurtpris (trodde jag) och undrade varför ingen följde. Priset var fyra kilometer längre bort vilket jag insåg när jag torkade bort allt vatten från cykeldatorskärmen. Tio kilometer såg ju ut som fjorton på den genomdränkta skärmen. Efter följde problematik med en bakväxel där vajern sunkade igen såpass i det dåliga vädret att jag tvingades till ett stopp. Naturligtvis vid olämpligt tillfälle men lyckades återansluta med servicekaravanens hjälp. Bara för att belönas med en framhjulspunka vid en järnvägsövergång. Pace och jakt på fältet i karavanen igen. Bara börja härja på nytt. En grupp hade gått iväg och fått knappa två minuter på klungan under allt mitt oflax. Ingen från laget var med. Jag kände mig sliten och vi var redan underminerade med tre man kort mot övriga lag på startlinjen. Skickade därför på allt som fanns och kom iväg med en ukrainare som var samarbetsvillig. Efter en stund gav han sig då klungan bara var ett par meter bakom men jag var inte nöjd. Samtidigt visade det sig att vi bombat på såpass att vi knaprat in 55 sekunder och vi var nu bara minuten efter utbrytarna. Tänkte att samarbetet måste vara kasst där framme så vår chans att få grepp om loppet igen var således nu. Helt ensam lyckades jag efter stor ansträngning jaga ifatt utbrytarna och jag kunde nöjt nästan falla av cykeln ner i diket. Racet började om och vi kunde vara med i matchen igen. Jag var slut för den dagen.

20120815-204143.jpg
Serviceprepp av hyrbil dagen innan start

Söndagen var vädret mycket bättre men en hel del strul efter lördagens transport och annat gjorde att jag var riktigt dåligt återhämtad inför loppet. Kanske mest mentalt. Fick tidigt ge mig och efter halva distansen hade jag inget att ge. Återigen en DNF vilket kändes tråkigt men funkar det inte så funkar det inte helt enkelt. Benen var okej men abolut inte huvudet vilket gjorde att det tog tvärnit. Överlag kändes kroppen rätt okej och den har fått tillbaka en del fart i sig igen.

Återvänd

13 augusti, 2012

Hej Sverige!

20120815-204001.jpg

Expedition

9 augusti, 2012

Hejdå Sverige!

20120809-144930.jpg

Till avyttring

8 augusti, 2012

Jag vet, som ni har längtat! Hjul, skogsmullecyklar, fler hjul, fler cyklar, lite annat och så hjul igen. Material sidan, som du hittar här, är uppdaterad med pryttlar som söker nya ägare. Det blir ju lätt lite för mycket ibland under en säsong måste jag säga men är man biten av denna prylsport så är man. Vid intresse är det bara att sända iväg ett mail, instruktioner står överst på prylsidan. Nog nasat om det.

Till helgen väntas det UCI race i Polen vilket jag sett fram emot. Efter all misär har saker börjat gå åt rätt håll igen och jag hoppas att jag fått tillräckligt med tid till att få igång maskineriet så att powern ska vara av duglig kvantitet för uppgiften. Helgen kommer om inte annat att ge kvitto på det. Länderna i Östeuropa börjar arrangera en hel del tävlingar av bra kaliber nu och de jag har upplevt hittills har varit arrangemang på riktigt bra nivå. Hoppas att det blir liknande även denna gång.
Kropp och huvud har fått slita idag inte minst tack vare vindbyar som minst borde ha uppnått stormstyrka. Och som såklart slog rakt emot mig de sista två milen när jag var som skörast. Himlen var som en dalmatinerpäls med mörka moln överallt, då menar jag verkligen kolsvarta fläckar. Lyckligtvis klarade jag mig riktigt bra från stänk den här gången vilket får kompensera för hur brutalt sönderblåst jag blev på slutet.