Swedish cyclist

Perfektionisten

18 januari, 2011

Callertun teamade upp till kursen i går kväll. Duktig på att meka och duktig på att lära ut. Han har även varit landslagsmekaniker på skogssidan samt petat på CRT:s cyklar under säsongen. Killen kan cykel.

I arbetet är skitiga och sönderkörda cyklar definitivt regel än undantag. Naturligtvis är det inte lätt att veta när kedjan bör bytas, hjulet riktas eller hur cykeln ska rengöras som bärare och ägare till en Carrera, boendes i innerstadens vräkiga kvarter. Men en sak tycker jag är skrämmande. Allt det fina material som duktiga cyklister i den svenska klungans samtliga ålderskategorier kostar på sig, för att sedan inte lägga en gnutta energi på att sköta. Saker för många tusenlappar. Förtjänar inte cykeln regelbunden genomgång, framför allt inför tävling?

Jag vet inte hur många gånger jag har stått på startlinjed bredvid en cykel värd hiskligt många tiotusentals kronor. Kedjan är svart som kol, nersmetad med halva oljekannan. Däcken är av värsta modell men samtidigt torra, nedslitna och spruckna. Senast den fick en tvätt var för tre veckor sedan. Detta kan vara både konkurrent eller lagkamrat. Oavsett så sticker sådant i mina ögon. Vart är respekten för materialet? Tur nog kan jag fokusera på mig och mitt lopp ändå.

Efter målgång ser jag samma cyklist. Med punkterat däck, trasig kedja eller växel. Detta sker ofta. Okej, punkteringar kan man faktiskt få även med nya däck, undantag finns ju. Att cykeln går sönder p.g.a. en vurpa går heller inte att göra något åt, eller? Jag vill påstå att vissa krascher sker då något på någons cykel inte höll för vad det skulle. Hade det gått att undvika om cykeln fått en genomgång dagen innan? Det finns många men, om, och kanske här.

Som liten skogscyklist hade jag en idol. Han har vunnit veteran VM till skogs vid ett flertal tillfällen. En mycket duktig och tekniskt skicklig cyklist som lärde mig mycket om hur jag skulle bli snabbare. Det var dock en sak som jag tog in lite extra och alltid lyssnade på. Hans öga för detaljer, att alltid ställa upp till start med material i toppskick. -Det går utmärkt att åka fort på enklare prylar, och ser du till att dom är i toppskick så kommer du alltid ha en cykel i toppklass, lärde han mig. Om jag nämner namnet Ulf Johansson, mannen bakom Innolite, så tror jag många förstår vem jag menar. En fruktansvärd pedant. I like pedant.

Självklart finns det flera putsnissar där ute som vårdar sitt material med största passion. Jag säger grattis till de cyklarna, det är få cyklar förunnat. Ibland har laget en mekaniker som sköter cykeln så grattis till dom med. Men innan ni blir Pro Tour åkare så se till att lära dig genomföra en grundläggande skötsel av cykeln. Alltså rengöring, och det ofta. Tävling som träning. Jag lovar, det blir en grym upplevelse med en perfekt cykel genom hela säsongen.

Många tränar naturligtvis för att bli bättre, men träna även på att sköta ditt spjut. Det är både cykel och cyklist som ska hålla till mål. Fungerar inte ditt vapen när det blir strid står du ganska chanslös.

Tips! Lyssna extra noga från 0:30 in i klippet till slutet då de flesta inte har obegränsad tillgång till material och bör prioritera livslängden. Och till dig syrran, sluta läs. Ut och tvätta din skitiga cykel istället!


Kris Withington visar vägen. Lycka till!

Träningsbakis

16 januari, 2011

Träning genomförd och mår därefter. Helt slut i kroppen men samtidigt på super humör efter ett så väl genomfört pass.

Morgondagen bjuder på ett tajt schema. Hård träning innan jobb och så drar kurserna igång som jag kommer leda på kvällstid efter stängning. Blir ett par tuffa veckor framöver nu med mycket träning och mycket jobb. Förhoppningsvis får jag på dessa veckor ihop det sista av budgeten jag gjort för att kunna tävla så mycket det bara ska kunna gå under kommande säsong.

Energin räcker inte till mycket mer nu än att ligga i soffan och vänta på säsongspremiären av Solsidan. Laddar med lite Grotesco innan.

Ensamvarg

15 januari, 2011

Morgondagen kommer bjuda på ett distanspass. Tyvärr utan det sedvanliga träningssällskapet. Prinsen och Sluggern har flytt till Nice. Basterds! Dom får 14°C och sol medans jag verkar få slaska på i 2°C och regn. Basterds × 2! Dom får åka racer, jag får åka vintercross. Basterds, basterds, basterds! Får se det som bra psykologisk terapi att harva runt på traktorvägarna ute på Mälaröarna i min ensamhet.

Avrundar kvällen med att se ”The Collector”. Köttig film. Me like.

Från ö till ö

15 januari, 2011

Okristligt tidigt lyckades jag masa mig ur sängen klocka 05.00 för en lätt frukost innan jag packade in mig och cykeln i bilen. Färden gick sen från hemmet på Ekerö, tvärs igenom Stockholm, med slutstation Bosön längst ut på Lidingö. Det var på Bosön jag först bosatte mig när jag flyttade från föräldrahemmet i Södertälje. Endast en spottloska från fina träningsmöjligheter började så min cykelkarriär att ta fart för ca tre år sedan.

Cykeln hade stått orörd sedan sommaren då jag tillbringade min vakna tid på KTH. Samtidigt kom födan från min brevlåda?!? Den var helt magisk, som i berättelsen om pojken med guldbyxorna fast jag hade en brevlåda och pengar var utbytta mot godis. Starka misstankar riktas dock till grannen/lagkamraten Laser samt hans partner in crime och broder Alf. Lätt övergödd, under en grå vinterdag, genomled jag ett riktigt misärpass med Laser och insåg då hur dålig jag blivit. Studietimmar byttes mot träningstimmar i allt raskare takt sedan dess. Och det där misärpasset är en hel historia i sig.

Nåväl, dagen bjöd på ett bra inomhuspass och Alf, dagens ”starke man”, sällskapade när vi skarvade på med styrketräning efter cykelintervallerna på banan. Såhär på kvällen, efter en välförtjänt tupplur, börjar jag inse hur fostrande bålövningar med medicinbollen och brutalbänken är. Övningar som var vardagsmat under tiden på Bosön. Satte nytt personbästa i dips. Det ni! Skogsåkaren Edin anslöt sedan när det vankades lunchbuffé uppe i restaurangen.

Danger Zone

14 januari, 2011

Ågesta levererade kalasföre med stenhårda spår för de som åkte klassiskt. För mig som valde skate bjöds det på en annan verklighet. Stenhårda snö- och isbitar låg spridda likt minorna vid gränszonen mellan Syd- och Nordkorea. Lägg till ett ojämt underlag plus djupa, frusna skåror kors och tvärs så var det minst sagt svårbemästrat.

Ålen tackade för sig efter två varv då han hade jobb som väntade. Jag och Aurell harvade vidare. Lyckades med bedriften att vurpa en del. Börjar det gå åt fanders är det lika bra att lägga sig kontrollerat. Stavbrott vore mindre roligt. Två gånger högg ytterkanten på innerskidan fast när jag skulle trampa mig runt svängar p.g.a. det knöliga underlaget. En gång tappade jag balansen i ett frånskjut. Den sista låg jag ner utan att ha förstått hur. Måste ha trampat på en av alla dessa ”minor” av misstag.

Bara för att jag vurpade hej vilt ska ni inte tro att Aurell var mycket bättre. Han åkte för dagen klassiskt och hade preppat sina Nanosonic-lagg med ett über-glid tidigt på morgonen. Det var dock detta superglid som skapade problem för honom. Han gled ikapp långsamtglidande åkare utför i ruskig fart. Första gången klev han ur spåren och såg ut att fixa det fint. När han skulle kliva i spåret igen så ryckte någon undan mattan för honom. Stavar och skidor pekade åt alla håll. Andra gången missade jag då han låg en bit bak men fick en förklaring om söndertrampat spår i en sväng.

Sista gången var riktigt brutal. Vi ligger jämsides utför, skymtar en långsam stackare längre fram i Aurells spår, och skickar på lite för att han ska kunna kliva ur och gå in bakom. Icke då! Karln nöjer sig med att hålla fram armarna i hopp om att kunna ge damen en liten extra knuff. Nog fick hon extra fart alltid. Aurell slutade i ett snömoln utanför spåret efter att mer eller mindre ha rammat stackarn. Vet inte om hon tjöt till av ren skräck eller om hon trodde att hon fick ett rejält tjuvnyp. Efter denna incident hade jag en skidåkande mistlur som sällskap som såg till att göra samtliga åkare medvetna om vår närvaro i god tid. Således 4-3 till mig, mindre nöjd med det.

Fyra varv á 8km avverkades trotts sjaskiga skate-förhållanden på golfängarna. Mer nöjd med det.

Skiddax

14 januari, 2011

Sitter och laddar med gröt nu kl 07.00 på morgonen. Ska bli till att åka skidor idag. Fortfarande mörkt ute men prognoserna lovar sol och kallt, kanske något enstaka moln. Aurell och Ålen bjuder på sparring idag. Får se hur mycket tryck grabbarna har, ryktet säger att dom ska vara snabba. Brottar fortfarande en del med tekniken och att hitta flytet i åkningen. Men jag borde kunna kompensera det med att ha den största motorn av oss. Nu en ”TT” (farsan vet nog vad ”TT” är), sen påklädning och avfärd. Pepp!

Julminne

13 januari, 2011

Ett skönt välbehag, efter att vi gjort oss av med granen, infinner sig just nu. Det var ju inte någon liten sak Louise släpat med sig hem dagen innan julafton. Plötsligt känns det som att vi fick 50 kvadratmeter till.

Julen bjöd samtidigt på väldigt trevliga och fina ögonblick som är svåra att städa bort. Höjdpunkten måste ha varit när min lilla kusin Sandji, på två år, fick en radiostyrd bil och det var dags för premiärturen.

Julplundring

13 januari, 2011

Då var alla prylar med jultema nerstoppade i en kasse. Skönt. Instuvade långt bort från dagsljus och snart bortglömda. Inte förrän vi börjar räkna ner 2011 kommer vi klia oss i huvudet och ställa frågan – Vart fasiken gjorde vi av allt nu igen?

Granen bjöd på den hårdaste fighten för dagen. Uttorkad, då växtansvarige inte skött vattningen sen den togs in, var grenarna styva som spett. Ingen fara med det, tills jag nådde dörren. Halva kom ut, resten satt kvar i dörröppningen. Den stretade emot riktigt ordentlig men tillslut löste lite våld biffen, och en Louise i andra änden. Granen gav dock tillbaka rejält genom att släppa alla sina barr över hela våningen. Hela 6 472 783st. Granjävel.

Pepparkakshuset hade redan plundrats, likaså mitt superambitiösa pepparkakståg. Det rök redan efter nyår då vi båda låg hemma, deckade av någon pestsmitta. Så inga sötsaker att ladda med ikväll. Hade annars kunnat bli en skön kakeffekt lagom till inomhuspasset på Bosön nu på lördag.


100% handmade by me