Swedish cyclist

Dum byts mot smart

16 februari, 2011

Gårdagen bjöd på lite ledigt, både från jobb och skrivande på hemsidan. Firade med att slå sönder spargrisen och spendera några sparade kronor inne i Telia-butiken på Kungsgatan i Stockholm. Det är äntligen dags för mig mig att byta ut min gamla ”dum-phone” och ersätta den med en ny ”smart-phone”. Vi får väl se hur smart den nya är men det sägs att den ska vara utöver det vanliga och bäst är väl det då jag fick vänta ett tag på den.


Min gamla trotjänare, har aldrig sett någon annan med en röd, alla andra
valde silver eller blå.

Min gamla Sony Ericsson T610 verkar nu ha gjort sitt, dum eller ej. Minns att jag köpte den precis när jag hade börjat gymnasiet, 2000-tal med fyra som slutsiffra. Då var den ganska high-tech med kamera och allt. Kan nog inte vara mer än 0.2 megapixel i den där kameran, men det var ur-häftigt att kunna ta bilder på den tiden. Grumliga som grusiga. Ändå får jag nog lov och säga att jag aldrig haft någon bättre telefon än denna.

Batteriet höll i veckor oavsett om det ringdes, spelades eller låg på stand by. Den gjorde vad den skulle i minus- som plusgrader. Höll för cykelturer gjorde den också, helt oskyddad i fickan på ryggen och klarade både svett och regn. Att tappa den i marken var heller inget problem, lite bucklig baksida gick att leva med men den startade alltid igen. Men nu, efter sisådär en sju år, börjar den kämpa för att hålla måttet. Batteriet håller bara en bråkdel av vad den gjorde, slitaget på knappar och hölje är ganska stort. Stackars telefon. Den lär få ligga i någon låda som back-up när den nya väljer att trilskas då nya ”smarta” lurar inte verkar pallar med så mycket fysiska tilltag.

Imorgon blir det tidig uppstigning och bilen kommer packas med tre personer, tre cyklar, hjälmkamera, HD-kamera och stativ. Försök klura ut vad vi ska hitta på hela dagen. Två och en halv timmas bilfärd norrut väntar och klockan elva rockar vi loss. Håll till godo, det här kan bli bra!

By the way! Nordic Eco – Vallentuna Cycling Team, mitt lag alltså, har äntligen också fått tummen ur. Ny hemsida lanserades nu nyligen, v-ct.se. Släng en kik där, det lär bli lite mer fart på den när läger och tävlingar drar igång.

Brutalt bänkad

14 februari, 2011

Jag lyckades damma på nått så in i bengen under kvällens gympass. Straffet börjar komma nu i form av ömma muskler. Bra, då vet jag att det behövs dammas på lite till nästa gång. Så länge träningsvärken kommer har kroppen inte hunnit härdats tillräckligt. Alltså måsta jag ta i ännu mer så att jag skrämmer alla klena muskler ur kroppen. Klena muskler vill vi inte ha.


Brutal-f*cking-bänken som står i multihallen på Bosön

Det ömmar fortfarande efter några set i brutalbänken som jag körde på Bosön efter avslutat cykelpass. Och det var ändå i lördags. Illa, tunn är vad jag är. Det känns dock liiite för långt att åka hela vägen till Bosön för att piska mig oftare i detta träningsverktyg skapad i helvetet. Kanske skulle det gå att bygga en i källaren?

Någon som vet vilken typ av idrottare som kan vara duktiga på brutalbänk och hur många repetioner räknas som okej? Jag orkade med 3 set med 25-23-20 reps senast. Det var allt jag lyckades kräma ur mig. Far beyond vad jag gjorde när jag bodde på Bosön. Dubbelt upp var ingen större match då. Var det bra eller? Och en fråga till, är brutalbänken bra eller anus för en cyklist?

Mo(n)sterunge

14 februari, 2011

Avverkade ett besök hos föräldrarna igår kväll i och med att mamma fyllde år tidigare i veckan men arbetschemat omöjliggjorde en tripp dit under rätt dag. Mat och tårta var det som bjöds. Moster Helena, Vieux, kusinen Sandji och mormor fanns på plats utöver föräldrar och syster Kajsa. Ni kanske läste ett av mina första inlägg med ett klipp där Sandji för första gången får en liten radiostyrd bil? Då har ni lite koll på den krabaten.

Den ungen kommer bli helt skruvad då både moster, mina systrar och jag lurar och lär henne konstigheter. Lisa lär henne att spotta från balkonger och Kajsa lär henne säga fula ord. Mamma heter Margareta så pappa försöker lära henne säga haggan istället för Maggan. Ett exempel från igår var att jag fick henne att tro att man kan släcka taklampor genom att blåsa mot dom, som man gör när man båser ut stearinljus. Det var nämligen just när hon fick blåsa ut några ljus på bordet som jag kom på idén att skruva till hennes hjärnan lite till.

Jag tog således plats vid lampknappen och med hjälp av systern Kajsa lärde vi henne att blåsa mot lampan. Ni skulle ha sett hennes förvåning när hon förstod vad som hände. För att tända lampan sa vi in att hon skulle klappa händerna riktigt hårt. Efter det fick jag stå vid lampknappen bra länge för den blåstes ut och klappades igång om och om igen. När det var dags att gå hem började hon blåsa mot lamporna i hallen. Som tur var stod jag vid lampknappen precis då och kunde släcka. Nu tror alltså lilla Sandji att det går att blåsa ut och klappa igång all belysning där hemma. Humor. Hur skev verklighetsuppfattning kommer inte den ungen få? Tyvärr saknas både bild eller film från lamp-trollandet så ni får skapa er en egen bild över hur det kan ha sett ut.

Blåsning

13 februari, 2011

Lagets nya cyklar dimper ner när som helst nu. För er som inte har hängt med kommer Nordic Eco-Vallentuna CT åka på nya Orbea Orca med Shimano Dura-Ace utrustning. Senast jag använde Shimano var 2007 och efter det har jag brukat Srams komponenter. Personligen tycker jag att amerikanska Sram lyckats något bättre än japanska Shimano rent funktionellt. Ergonomin i de gamla Dura-Ace , även kallade 7800-serien, var sköna men även där vart Srams diton en snabb favorit och gick om efter introduktionen. Nu är det alltså dags att att gå tillbaka till Shimano igen, inga problem med det. Förutom en sak.

Sedan 2007 har Shimano hunnit hitta på lite nya lösningar och den nya Dura-Ace gruppen, kallad 7900, är väldigt olik den gamla. Inte minst när det kommer till reglagen, vilket också är de som  har börjat skapa problem för mig. Även Ultegra- och 105-gruppen som är modellerna strax under har fått näst intill identisk design på reglagen som storebror D-A. Medvetet har jag därför valt tränings- och vintercykel utrustade med dessa komponenter. Vad är då problemet? Jo, mina labbar till händer gifter sig inte alls med Shimanos nya utformning av reglagen. Efter det senast passet fick jag blåsor på pekfingret som gör riktigt ap-ont.


Ond och äcklig

Jag gillar att hålla fingrarna bakom bromsspaken, alltså runt handtaget och precis bakom växelspaken. Där i ligger problemet. Gummit som sitter runt handtaget slutar mycket närmare styret nu än tidigare och blottar därför mycket mer av växelmekanismen som gömmer sig inuti handtaget. Samtidigt har spakarna fått en lite mer kantig och vass utformning baktill, precis där jag gillar att hålla mitt grepp. Vid cykling skaver fingret således mot dessa utstickande delar. Smått irriterande. Återstår att se om samma problem uppstår på D-A reglagen som 105 och Ultegra. Förhoppningsvis inte, men oron är stor. Hur gör jag om det blir lika även där? Sneglar lite på den elektriska über-gruppen Di2 som ser helt annorlunda ut i handtagens utformning men ska det behöva gå så långt? Har ännu inte kommit på någon plan B. Blåsor är inget jag tänker stå ut med!

I och med att blåsan sitter på fingret stöter den i allt jag tar i och framkallar smärta. Värst är nog ändå att jag inte kan låta bli att peta på den med flit bara för att fascineras över hur ont en sådan liten sak kan göra. Tips om hur jag blir av med denna blåsa snabbare än snabbt mottages därför tacksamt!

Sufferfest

12 februari, 2011

Slakta eller bli slaktad var ju det som gällde. Inte var det då jag som såg till att slakta dom andra idag inte. Benen var med på mig men resten ville inte alls. Satte mig därför på hjul och styrde vårt franska tillskott Francois med järnhand istället. Snart har det nog blivit en tekniskt duktig cyklist av honom med.

Några som bokstavligt talat blev slaktade var bland andra Stefan och Anders, två snabba veteraner i klubben, som tyvärr föll. Självklart ej av egen fri vilja. Alla tog sig som tur var upp på fötterna för egen maskin och några var uppe på cykeln ganska raskt efteråt. I mitt tycke hade det hela kunnat undvikas på ett bättre sätt men det är alltid lätt att vara efterklok. Inte det minsta okej sånt där. Not at all!

Dagen fortlöpte med helgjobb i butiken. Roade mig med att bygga labyrinter i verkstaden, av cykelkartonger från cyklar jag byggde ihop, för mina arbetskollegor. Lite roligt att se hur dom löste problemen när dom skulle ta sig igenom utan en tanke på att jag hade arrangerat det hela med flit. Får fortsätta med det i morgon. Trött som ett as så lär nicka till framför tv:n inom kort.

Arla morgonstund

12 februari, 2011

Uppvaknande klockan halv sex. Okristligt tidigt. Intervaller på Bosön väntar nu på morgonen med start klockan sju. Kommer bli som en egen liten etapp ur svenska rallyt i det här väglaget för att ta sig dit.

Rykten säger att Sluggern börjar hitta tävlingsform inför Dominikanska som startar om drygt en vecka. Då gäller det att välja sida, slakta eller bli slaktad. Återstår att se.

Insnöad

11 februari, 2011

Undrar ni vad jag har gjort idag?

Svar finner du här:

Tilläggas bör att samma procedur gjordes även igår kväll mellan 21:45 och 23:10. Om jag fått nog av snö? Kanske lite då. Den som gissar rätt på antalet skyfflingar vinner två utgångna energibars. Gissa nu!

Lite guldkant i vardagen

10 februari, 2011

Den ena efter den andra prylen börjar nu trilla in på jobbet för att vi ska stå rustade när säsongen väl drar igång. Känns dock som att hoppet försvann lite nu när det öser ner mängder av snö här i 08-området. I alla fall så händer det att det dyker upp lite extra fina, spännande och balla prylar. Till exempel stod det en cykel värd ett sexsiffrigt belopp i butiken, helt plötsligt bara sådär.


Scott Scale 899, kolla priset! Jag hade inte tackat nej.

Just det, en rykande färsk Scott Scale 899 dök upp bara sådär en dag. Sådant sätter lite guldkant på vardagen i verkstaden. Den utlovade vikten på 7.48 kilogram stämde ganska så när. Våran Park Tools-våg visade på 7.5kg när vi vägde den, storlek medium ska väl tilläggas då. Det är ju ta mig tusan lika lätt som många fina landsvägshojar. Jag stod och drömde länge, tror nog att alla som ser den ger den ett ordentligt ”eye-fuck”. Samtidigt kom jag och kollegan Jonte fram till att det skulle gå att droppa ett antal 100 gram till på totalvikten. Vevarna är ju inte dom allra lättaste och det går även att ”stansa” hjulen och däcken. Sadel, handtag och sadestolpe är annat som går att spara in vikt på. Styrkombon sägs vara lätt som den är. Ja, ni som har lite bättre koll på gram-jagandet kan säkert hitta mer. Men ändå, en sju-helvetes ball cykel i orginalutförande.


Specialized Epic S-Works

En annan cykel med fläskig prislapp byggde jag ihop nu under dagen. Bestyckad med mummiga delar rakt i genom och hel-kolfiberram. Inte lika lätt då den vägde in på 9.8kg men då är det ju ändå en fullgungs-cykel och priset är också 25.000 kronor lägre än 100.000 kronors monstret från Scott. Till och med här finns det lättningspotential för den med övergödd penningpåse. Kom in för att få klämma och känna om ni inte har något vettigare för er!

Nu väntar jag med spänning på om det kommer in någon motsvarighet till dessa vrålåk på landsvägssidan. Hoppas dom tar ut svängarna rejält även där på inköpsfronten. Håller tummarna.