Swedish cyclist

Med Vasa i hasorna

25 februari, 2011

…fast jag tror jag stakade ifrån honom. Letade mig ut till Lida friluftsgård på förmiddagen för att åka lite haslagg. För er som kör skogscykel borde området vara bekant då långloppet Lida Loop körs i dessa skogar. På parkeringen var det jag och ett gäng pensionärer klädda i samma dress och med utrustning som köpts under det glada 80-talet. Absolut inget fel med det, men att tänka att den där jackan eller den där mössan är äldre än vad jag är får mig att dra på smilbanden.

Till min glädje möttes jag av pistmaskinen som drar spåren. Nydragna spår låg framför mig i flera kilometrar från starten. Ändå kändes det kärvt i spåren, efteråt såg jag att belaget vid glidytorna ser lite torra och tråkiga ut. Eller så är jag bara kass. Uppför gick bra men vart ifrån åkt av åkare i utförslöporna precis när jag skulle till att passera dom. Lite snopet. Bara att yxa ikapp när det planade ut och snubbla förbi dom i nästa motlut. Krascher klarade jag mig ifrån också, förmodligen tack vare dom fina spåren. Bara blunda och gasa så gick allt av sig självt, typ.


Ny preppat, wunderbar!

Knappt fyra mil mäktade jag med innan det var dags att hoppa upp ur spåren för att hinna med övriga sysslor på agendan. Helt okej prestation, som min egna lilla Kort-Vasa ungefär. Med preppat glid och lite sol hade passet gått in i ”all time high”-kategorin för träningar, utan tvekan. Nu laddas det för Bosön-pass tidigt i morgon. Slakta eller slaktas var det…

Förfrusen

24 februari, 2011

Att det varit djävulskt kallt dom senaste dagarna har väl knappast undgått någon. Termometern här hemma har visat en cirka minus 25 grader på morgonen och kvällen de senaste dagarna. När jag klev utanför huset igår hade jag klätt mig i två par yllesockor, två par långkalsonger, dubbla mössor, dubbla långärmade underställ, tröja, vantar, byxor, kängor och jacka. Inte det minsta varm var jag för det. Vår stackars värmepump gör vad den kan för att orka värma upp huset men verkar få se sig besegrad då källaren är som en enda stor kyl. Ved-eldad kamin till nästa vinter låter inte så tokigt i mina öron just nu.

Men å andra sidan erbjuder denna kyla perfekta förhållanden att träna i inomhus. 13 grader visade pulsklockan och datorn till effektmätaren på när jag startade testcykelpasset idag och igår. Strax innan avslutat pass hade jag lyckats jobba upp rumstemperaturen till ungefär 16 grader båda gångerna. Källaren är väl ungefär 25-30 kvadratmeter stor om jag räknar bort badrum och tvättstuga. Ganska bra jobbat tycker jag. Jag borde kanske tillägga att jag hade fönstret lite på glänt också för att det inte skulle bli någon syrebrist. Turligt nog är det lite varmare på övervåningen så att vi slipper bylsa på oss jackor, långkalsonger och tre par strumpor inomhus. Lite mildare väder vore i mitt tycke faktiskt att föredra nu.


13 grader ser du längst ner i högra hörnet på pulsklockan

Visst är det skillnad

23 februari, 2011

Vilken vajer/hölje-combo kommer sitta på din cykel i år? Skillnaden på vajer och vajer är verkligen påtaglig…


Demonstration av friktion hos olika märken

Informationsflöde på hög nivå

22 februari, 2011

Summering av gårdagen, fast denna gång i bilder:


Bye, bye. Den gamla pensioneras till förmån för den nya


Dagens första genomgång – cykelsortiment. Lvg, MTB, BMX, Sport, Barn,
Downhill, Dirt, Hybrid, 29er…


FIKA!


Vattentätt, vindavvisande, stretch, paneler, fickor, tejpade sömmar,
ventilerande, skötsel, färg, form, avtagbart, struktur, passform…


Fika igen


6-, 7-, 8-, 9-, 10- & 11-delat. Mekanisk, hydrauliskt, elektriskt…

Hemmavid

21 februari, 2011

Åter hemma efter helgens utflykter. Dalarna bjöd på soligt och vackert väder men minus 25 grader var lite i friskaste laget. Glad över att jag lät skidorna stå kvar hemma. Tempen inne på velodromen var desto behagligare.

Att cykla på velodrom var en ny upplevelse. Första kvarten ville hjärnan inte riktigt förstå att bromsar och frihjul saknades. När det släppte var det bara att köra och ju mer tid som gick desto bättre blev det. Konstateras kan att det behövs ett par timmar till innan tekniken sitter tillräckligt för att kunna ta ut mig ordentligt på ovalen. Låne-cykeln jag fick var kanske i minsta laget. Dock väldigt fin ska tilläggas. Jag satt långt fram, då ramen var för kort, vilket gjorde det svårt för mig att ha kontroll på bakhjulet som tenderade att börja vandra i sidled då benen vevade på i högre kadens. Mycket av min vikt hamnade således i styret istället för i sadeln men med bättre teknik hade problemet säkert inte blivit lika påtagligt som det vart. Liksom efter besöket i X-parken åkte jag där ifrån med blodad tand.

Hade hoppats på att få ut lite mer av bancyklandet men av olika anledningar vart det en del avbrott när det väl började arta sig. Träningen under söndagen, där många kända cyklister slöt upp, vart lite bättre och gav en lite högre pulsökning än lördagen. Kanske ändå inte vad jag hade hoppats på även där. Men troligen hade det inte hjälpt om det hade gått fortare. Under de korta stunder som det snurrade på lite extra än uttalat tempo fick jag bita mig i tungan och traggla med tekniken för att lyckas hålla ihop min del av ledet. Roligt var det ändå.

Det hela löste sig med att jag kunde få en och en halv timmes extra träning i gymmet efter avslutat cykelpass. Då kunde jag vrida ur det där lilla extra som jag saknade från bancyklandet. Tack till Lars Bleckur som servade med mat och logi i Falun på ett strålande sätt, som alltid. Coach Ekstam har fått ut ett klipp från söndagen.

På hemvägen hoppade jag av i Uppsala och anslöt till mina arbetskollegor. Genomgångar, genomgångar och genomgångar är väl det som kan sammanfatta aktiviteterna.

Har ej hört något från Patrik om hans tävlingspremiär men rykten säger att han lyckades hålla jämna steg med de stora namnen fram till sista hårda stigningen. Efter en snabb titt på resultatlistan går det att konstatera att det inte är några dåliga namn som var med och körde. Merparten är Pro Tour- eller Pro Continental-åkare. Får återkomma när jag fått en resumé av Prinsen själv. Även Penton verkar ha inlett sitt tävlande på ett stabilt sätt borta i Dominikanska.

Snabbis från igår

18 februari, 2011

Här nedan kan ni se ett väldigt snabbt-fixat klipp från igår. Bara langat in ett par klipp, no sugar added liksom. Som sagt, Jimmy var i en egen klass. Mitt hopp i slutet blev lite bättre än det som var i första klippet som jag postade igår kväll.

Ap-tidigt i morgon kommer jag åka till Velodromen i Falun och spendera helgen där. Min smartphone saknar operatör fram tills måndag, på grund av flytt av abonnemang, så vi får se om det finns tillgång till något nät där uppe. På hemvägen hoppar jag av i Uppsala för att ansluta till mina arbetskollegor och köra lite utbildning söndag kväll och hela måndagen. I värsta fall noll uppdatering i tre dagar alltså. I bästa fall något skruttigt litet inlägg. Ut och träna med er eller nått i den stilen så länge!

Kunglig tävlingspremiär

18 februari, 2011

Gnetade på i min ensamhet idag ute på vintercykeln. Strålande sol varvades med lättare snöfall. Påbylsad från topp till tå för att stå emot minus tio grader och snålblåst. Hade allt varit som vanligt hade Prinsen gnetat vid min sida, men nu är inte allt som vanligt längre.

Istället är Patrik numera bosatt i Lucca, nere i Italien, och cyklar runt på sin nya Dynatek iklädd Amore & Vita kläder. Ta bort minustecknet här hemma och byt till ett plus så får ni temperaturen där nere just nu. Jag är inte bitter, inte alls. Till helgen väntas det tävlingspremiär då Trofeo Laigueglia går av stapeln redan nu på lördag. Där kommer det bjudas på 180 kilometer från start till mål och fyra bergspris inklämda utmed banan. På startlinjen kommer namn som Sagan, Cunego, Ballan och Basso finnas med. Frågan är om dom andra känner till att hans höghet Patrik ”Prinsen” Morén ger tävlingen en lite ”royal touch” i och med sin kungliga närvaro. I vilket fall så är det liiite skillnad på startuppställning om vi jämför med Östgötaloppet som får ses som ”stora” hemma-premiären.


Prinsen i sin nya dress. Håret börjar likna det från sensommaren 2009.

Självklart hoppas jag på att Patrik har huvudet och benen med sig i morgon och klämmer dit en och annan namnkunnig cyklist. Men om jag känner honom rätt brukar Patrik vakna till som bäst när han fått vara i gång och tävlat tre-fyra veckor. Det är då det börjar pangas ordentligt från hans sida. Hårt lär det bli och jag önska min vän ett stort lycka till!

Helt galet skoj

17 februari, 2011

Upp klockan 06.00. Arbetskollegorna Jimmy och Kajsa stod prydligt uppställda när jag kom för att hämta upp vid halv åtta. In i bilen och iväg till Hofors. Vad finns det att göra i Hofors? Något helt nytt som jag aldrig någonsin provat på förrut, trodde aldrig jag skulle få se mig själv hålla på så här.

Jag vet! Taskig höjd, taskig landning, taskigt allt. De första hoppen såg väldigt roliga ut. Men med tiden började jag hitta fart, höjd och landningar lite bättre. Det kan konstateras att det var en väldig skillnad mellan början och slut. Behöver jag nämna att Jimmy var i en helt annan division än Kajsa och framför allt mig. Övrigt filmmaterial får jag gå i genom vid ett senare tillfälle.

Detta gav då mersmak i alla fall!