Swedish cyclist

Racepepp

4 maj, 2012

20120504-222303.jpg

Framme i Norge och byn Hönefoss som har starka rötter i cykelsporten. Mycket praktiskt har vi hunnit avverka under dagen och nu kryper vi in på våra rum för att krypa till kojs. Endast lagbussen kastar ett ljus över gårdsplanen där vår supermek fixar till det sista inför morgondagen.

Först Norge sen landslaget

3 maj, 2012

Imorgon bär det av till Norge och en riktig fräsarhelg längs med de norska vägarna. Lördag bjuds vi på 144km långa Norefjell GP och en avslutningsbacke som kommer få de flesta att bli knäsvaga. Smygbilder från målområdet har visat att det fortfarande ligger snö i dikena. Söndagen bjuder på 175km genom Ringerike GP och den överjävligt branta Riperbacken, som vi ska ta oss ann ett antal gånger innan målflaggan faller. Bra motstånd väntar från de övriga storlagen som nog vill spänna en och annan muskel. Det kommer bli en prestigefylld helg där många, inte minst mitt Team OneCo-Mesterhus, vill visa vilka som är det vassaste laget i lusekofteland. Kanske blir det ändå vädret som blir står för det tuffaste motståndet. En plusgrad och snö är vad som spås men det ska väl gå att köra kort-kort oavsett. Eller?

Det är även officiellt att jag kommer representera det svenska landslaget under Scandinavian Race i Uppsala nästa helg. Riktigt skoj och spännande att få köra i blått och gult igen. Ska ni inte tävla själva och befinner er i närheten tycker jag att ni ska ta er till Uppsala för att kolla in tävlingen som har ett riktigt fint internationellt deltagande och alla dom bästa svenska åkarna med på startlinjen. Nästa helg alltså.

Här kan ni läsa mer om landslagsuttagningen på förbundets hemsida.

Sommarvärme

2 maj, 2012

Skåne bjuder på fantastiskt sommarväder och idag var det näst intill vindstilla. Halleluja! Valborg firades på granngården med grill och middag utomhus hela kvällen. I fjärran kunde vi njuta av fyrverkerier från Lund och i trädet en bit bort gjorde ”Tocken” sig redo för natten genom att ”träa”. Det skånska ordförådet fylls på i stadig takt nu.

20120502-193619.jpg
Är det bara jag som tänker mig en gigantisk slangbella när jag ser denna?

Vad mer finns där att berätta. Lars skulle sporra mig på sista intervallen idag uppför ”Lotta på åsen” men han förstod inte hur mycket jag led. Det blev omvänd effekt när han hela tiden åkte jämsides och konstant fråga hur många watt jag drog just då för att kunna jämföra mot sig själv. Hade jag kunnat ställa av honom hade jag försökt. Snart så.

Helgens oflax då

30 april, 2012

En mäktig vind såg ut att kunna skapa ordentligt kaos redan från första kilometern men inledningen av Himmerland Rundt gick faktiskt ganska städat till. Kanske var det de 208 kilometrarna med start i danska Farsö och mål i Aars som avskräckte all cowboy-inspirerad körning från start. Några våghalsiga vågade sig dock iväg tidigt på utflykt och utgjorde en sextett som de stora tunga favoritlagen inte brydde sig om såpass tidigt. Lugnt och städat präglade alltså inledningen.


Ankomst till Danmark och målstaden

Trots sviktande form men med en mycket positiv utveckling på det hela var det med stor förväntan jag förberedde mig inför detta första UCI kategoriserade 1.2-lopp. Ett av årets delmål var för min del just denna tävling. Det som under denna dag inte skulle finnas i benen skulle då tvingas fram genom vilja, så var det bara. Stor press på mig själv med andra ord och visst känns det som att det borde vara dags att smaska till med ett resultat snart, va? Under veckan har det fortfarande saknats en hel del kraft och energi men som sagt så fylls det på mer och mer för varje vecka nu. Upp till den nivå jag hade senast på den sista samlingen på Mallorca i mars innan vi åkte till Malta är inte långt borta. Nåväl, den första biten igår gick fint, bra känsla och faktiskt en fin snärt i benen när det behövdes. Hoppet fick mer och mer ved på brasan ju längre loppet led, för tusan vad bra det kändes. Min forne lagkamrat och numera träningskamrat Lars Andersson gav mig ett fint tips inför ett kritiskt läge då han kände till banan och jag kunde sätta mig i superposition när det väl började gasas. -Det här kan bara gå bra, repeterade jag om och om igen för mig själv. Farten skruvades upp mer och mer samtidigt som folk fick problem, jag kände mig stabil och kraftfull där folk nu fick ge sig i vinden.

Plötsligt händer allt. Folk vurpar, inga problem men i manövern slajdar jag bakdäcket längs med en ganska stygg asfaltskant som slajsar sönder bakdäcket i ett nafs. Härlig svengelska där, jag vet. Först lycklig av att ha klarat mig undan kraschen och sen ner som ett sänke på grund av punkteringen. Kände direkt att detta var inte ett bra läge för sådant tjaffs. Nu gick det fort och nu behövdes ett nytt hjul ännu fortare. -Service, service, kom igen ge mig service då för f*n! Alltsammans studsade innanför skallen. Det tog en stund innan jag fick service då bilarna stoppades upp av kraschen och jag punkterade en bit bort från den. Febrilt försökte jag hålla tempot efter den försvinnande klungan med sladdrande bakhjul. Sämsta tänkbara läge alltså. Nytt bakhjul smackades dit av vår mek Rune och så iväg med bilen som draghjälp. I fjärran såg jag hur klungan delade sig i två och strax därefter i tre grupper. -Scheisse, där ska jag vara och inte här. Kunde med hjälp av lagbilen och servicekaravanen ta igen de sista metrarna på den grupp som nu jagade men det syntes att hälften körde halvhjärtat och hälften redan gett upp. En soloresa upp i det öppna och blåsiga parti hade nog inte varit särskilt lyckad även med superben men tänkte ge det en chans i varje fall. Laddade med fart och så ”bang” flyttade en dansk in i mitt framhjul och möblerade om det totalt. Ett tiotusenkronorshjul blev obrukbart på en nanosekund. Jahapp, upp med handen och service igen då. När jag väl anslöt till samma avhängda grupp syntes inte ens gruppen framför till utöver fälten. Nu var det definitivt ”game over” trots massor av energi kvar.

Cykelsporten i ett nötskal eller vad? -F***ing hell, som den brittiske stjärnkocken Gordon Ramsay hade uttryckt det. Att benen hade räckt hela vägen vid ett annat scenario är ju lätt att påstå och jag hade mer gärna fått chansen att försöka bevisa det. Punkteringen kom nog i värsta tänkbara läge. Inte nog med det så offrade ett par av våra åkare sig för att täta till en lucka upp till en flyende grupp som bildats då dom trodde att jag satt lugnt parkerad precis bakom. Jodå, jag satt parkerad men då bakom servicebilen istället. Trist för oss alla, inte minst jag med alla stora förhoppningar och när känslan faktiskt infann sig. För nu kändes det som att något var på gång. Jada jada, blaha blaha, nog snyftat över detta. Nu får jag istället bygga på detta ytterligare till tävlingarna i Norge kommande helg och sedan till Uppsala då det ska köras Scandinavian Race.


Hemfärd i skydd av mörkret

Fejat och donat

26 april, 2012

Helgen bjöd ju på skitväder och likaså har dom senaste två dagarna sölat ner vägarna ganska bra under träningen. Cyklarna har ju använts i bättre väder då va. Nu ser vädret ut att vända och jag gjorde därför en kraftansträngning efter middagen för att få lite fason på maskinparken. Den vita är åter redo för race till helgen och den röda för en ny träning redan imorgon. ”Glossy glossy!”, som modellerna i en viss reklam för hårschampo på tv brukar uttrycka sig.

20120426-212552.jpg

Kartläggning påbörjad

25 april, 2012

Saker och ting börjar så smått komma på plats nu vilket ger lite tid till att hinna utforska närområdet. Tog på mig kängorna, Louise under armen och sen sträckte jag ut det ena benet framför det andra för att se vad som fanns bakom husknuten. Ett fint naturreservat blev utforskat, äsch, låter bilderna få tala.

20120426-000222.jpg

20120426-000339.jpg

20120426-000633.jpg

20120426-000742.jpg

20120426-000823.jpg

Ny design och så helgen

24 april, 2012

Äntligen! Den förra designen började bli ganska så gammal nu så det var minst sagt på tiden att det blev en uppfräschning. En ganska rejäl sådan också. Mannen som fixat jobbet är åter igen Mattias Haal som ska ha en rejäl tackkram med ryggdunk och allt för det jobb han lagt ner. Mattias fixar skräddarsydda hemsidelösningar efter alla önskemål.

I och med en hel del flängande hit och dit under helgen, totalkass nätuppkoppling och lite för mycket att göra har jag inte hunnit berätta om helgens tävlande. Så det måste jag hinna avverka innan jag fortsätter med en massa inlägg om allmänt strunt som jag hittar på om dagarna. Åstorpsloppet i lördags på 198km bjöd på regn, hagel och kyla direkt efter att masterbilen gett grön flagg. Moralen hoppade ner ett hack redan där och inte blev det bättre när Dalarnas number one blogger prickar mig med en härlig loska uppför dagens första backe till Stenestad. Blir väl så när skogscyklister får för sig att dom ska ut på vägarna och härja. No hard feelings Henrik. Jag ville egentligen inte spara på det lilla krut som hunnit komma tillbaka till benen men jag insåg rätt snabbt att jag satt mig själv i en alltför passiv roll. Bröt lite vind ett tag med CKC4 och jagade in en grupp som fick för sig att ge sig av på utflykt mellan täten och klungan. Ville se om detta slöseri med energi skulle komma att straffa sig senare i loppet. Efter detta svarade kroppen ganska dåligt på fartökningar men det gick att tugga på. Tempot i den svenska klungan är inte direkt mördande så med halvtrötta ben går det fortfarande att åka med. Kunde följa skapligt men inte skapa något själv så det blev fortsatt passiv åkning från min sida. I avslutningen kunde jag släpa mig med en grupp som körde om åttonde platsen vilket också blev dagens resultat för egen del. Hade helt tappat kontrollen över hur situationen såg ut framför och trodde att vi körde om 20-25e plats så det vart en positiv överraskning att jag trillade in på en någorlunda placering. Rätt efter loppet i Åstorp blev det hem för att raskt skifta packning, äta och göra rent cykel. Louise, Robin och Zander gjorde en härlig insats alla tillsammans för att hjälpa mig komma iväg så snabbt som möjligt. Tack för finfin service! Iväg till Danmark.


Helgens enda bild på vägen hem från Danmark. Det regnande konstant hela vägen dit och hem.

Söndagen såg ut att bli lika grå och trist som första halvan av Åstorpsloppet. Lagom till starten hittade solen fram och torkade upp vägarna. Premiären av den danska Post cupen skulle avverkas och här var det mycket prestige som stod på spel för de danska lagen då cupen används som kvalificering till Danmarks största tävling, Post Danmark Runt. Min kropp var helt klart seg och tagen efter lördagens tävling men också efter den långa resan i bil direkt efter men jag behöver få alla tävlingsmil som går att få just nu. Provade vingarna direkt genom att följa dagens första attack som min forne lagkamrat Lars Andersson försökte komma undan med. Han har visat sig stark föregående helg så här ville jag gärna vara med på ett hörn. Inget utrymme gavs för denna utflykt. Efterföljande kontringar föll igen på mig då det fortsatt bara var jag som hunnit leta mig fram till täten av klungan. Efter den tredje atacken kunde jag så pusta ut med svidande ben då Sondre hittat fram. Lättnad! Tiden gick fort men loppet vart inte så hårt som jag hade förväntat mig. Farten var okej men kombinationen av en ganska lättåkt bana och utebliven vind gjorde nog att det var för enkelt att kontrollera utbrytningarna som fick lite utrymme. Kan tacka cyclocrossandet för många fina uppkörningar i fältet genom att utnyttja gräsremsan utanför vägen ett antal gånger. Fick till en härlig powerslide genom en av banans knixigare svängar till danskarnas förtjusning. Att det bara råkade bli så behöver jag inte tala om. Ju längre loppet led desto mer gnagde det i benen och började så trötta ut mig. Det går bättre och bättre men återhämtningen efter tempoväxlingar har inte riktigt hittat tillbaka ännu efter det långa ofrivilliga uppehållet. Att det ska gå och tappa så mycket på så kort tid ändå. Tillslut började manövrarna bli allt mer kamikazeliknande och blicken stirrade inte långt fram över vägen utan allt mer rätt framför framhjulet. Efter att ha jobbat mig upp i fältet fann jag mig allt för långt bak igen och jag kände att när farten väl började skruvas upp inför avslutningen skulle det nog ta slut i tanken. In på de korta avslutningsvarven åkte jag riktigt mycket jojo i fältet och istället för att försöka överleva skiten gjorde jag en sista kraftsamling för att avlasta lagkamraterna som hade lite energi kvar. Lyckades med snigelben sy ihop en liten lucka till ett utbrytningsförsök för att direkt efter sjunka rakt genom fältet och se rullen på den sista stackaren försvinna utom räckhåll strax innan krönet på backen. Inga pangben ännu men dom kommer tillbaka mer och mer för varje tävling som körs nu. Andreas visade sedan att han kunde vara med i fajten om segern med en aggressiv körning på slutet. Tredjeplatsen som han lyckades ta vart en fin skalp för honom och oss i laget att glädjas åt.

Bara ett inlägg

19 april, 2012

Jag har funnit mig en ny vän här ute i snålblåsten på de skånska slätterna. Fråga mig inte vilken ras det är, säkert en multikorsning av allt från kloaksork till hårig mamba. Hästskit verkar vara favoritfödan då hon alltid går att hitta i gödselstacken med truten full. I smyg ska jag försöka lära henne fånga fasaner som ränner omkring bakom varje husknut. I brist på annat att göra efter mina träningspass vart jag lite sugen på att försöka få fatt i en sådan. En snabb googling på fasan ger hela 2,5 miljoner träffar varav 30 600 är recept. Ni anar kanske vad jag är ute efter frågan är om det är okej att bara lyfta upp fågeldjuret och lägga den direkt på grillen?

För att bryta skitsnacket ovan och komma in på lite cykelsnack väntar den svenska cuppremiären på armlängds avstånd i Åstorp under lördagen och sedan den danska cupen på söndag i Skive. Blåser det som det gör nu kommer Åstorpsloppet säkerligen bli en obekväm historia för många med både backar och öppna partier där vinden friskar i fint. Danmark är alltid Danmark så där lär det bli hårt oavsett om det blåser från sidan, framifrån eller uppifrån. En bra helg väntar med andra ord. Men innan dess ska jag ut på en mysrunda och sitta in tävlingscykeln lite bättre än jag hann göra sist under förra helgen.