Swedish cyclist

Bort och hem under 48h

25 september, 2012

Nog blev det en intensiv helg allt. Från allt till inget i kvadrat upphöjt i lämplig tiopotens liksom, typ. Äh, nu jiddrar jag om nått jag inte har en aning om. Nåvl, vi tog flyget från Kastrup till Barcelona klockan nio på fredagskvällen och checkade inte in förrän klockan hunnit bli en bra bit över ett på natten på vårt hotell. Lite kul att nämna var att blåste satan här hemma under avresedagen. Jag fick ta ett stadig grepp om livet på Louise bara för att hon skulle hålla sig i vertikalt läge den lilla bit vi spatserade mellan flygplatsparkeringen och terminalen. Tydligen har det hänt förr att hon blåst omkull av vinden här nere. Say no more.

Barcelona var det vi hamnade i. Värme, kortbyxor och ”tisha” var nästan för varmt, det var fantastiskt att få känna solen och värmen igen. Det har ju inte gått allt för lång tid sedan värmen packade sig iväg från södra Sverige. Måste erkänna att jag redan glömt hur skönt det kan vara att få uppleva sol och värme igen.
Nåväl, från tidig morgon till sen kväll öste vi på inne på Olympiastadion. Lite hann vi även se av staden och kortfattat var det riktigt jäkla ballt. Dit lär vi åka igen med lite mer tid att tillbringa på mer sightseeing. Väl hemma blåste det fortfarande och jag tror vi gjorde en sådan där spektakulär landning som man ser på Youtube. Ni vet när det blåser stark sidvind och planet kommer helt fel för att i sista stund räta upp sig och ta mark. Nu tror jag att vi fick uppleva detta live innuti ett sådant snedflygande plan. När bakhjulen fick kontakt krängde det riktigt ordentligt i sidled och det kändes som om det skulle börja rolla innan dom hann räta upp ekipaget och få ner noshjulet. Läbbigt. Kabinpersonalen fick lite att göra när en av matvagnarna slet sig loss och spred sitt innehåll längst bak i kabinen på grund av den fina sladden vi gjorde.

Belgarna måste ha känt på sig att Gilbert skulle vinna värlsdmästerskapen den dagen för dom drog ständigt upp stämningen gång på gång inne på stadion och vägrade låta sig tystas. Föreläsarna kunde inte annat än le och klappa med. Ljud- och ljusteamet var heller inte sena att hänga på publiken vilket bidrog ytterligare till att festen aldrig ville ta slut. Kan väl kort nämna att vi drog över tiden ganska duktigt men vad gjorde det när alla var med på noterna.

Skriv en kommentar