Swedish cyclist

Begynnelsen

28 juli, 2012

Det var här allt började. På just den här stigen. Jag måste ha varit runt tio år gammal men jag minns det ganska bra fortfarande. Tillsammans med en klasskamrat och hans pappa, som tränade och tävlade i mountainbike, följde jag med ut för att cykla på ett helt nytt sätt. Innan hade cyklandet endast skett till och från skolan och lite med kompisarna runt kvarteren där vi bodde. Vill minnas att det var på hösten och det var lite små blött så jag slirade runt friskt. Oteknisk och novis som jag var då. På min svarta och helt odämpade mountainbike av märket Tristar med 24″ hjul fick jag för första gången prova på vad cykling var för något. Jag minns att den hade 21 växlar, det var superhäftigt då. Här börjar alltså min historia som cyklist mitt ute i skogen. Här har jag mitt allra första minne av cyklandet och hur jag upptäckte att detta var något som jag inte ville sluta med som så många andra sporter jag provade på. Just den gången klarade jag inte att cykla hela backen, om ens de första metrarna. Däremot kom jag att återvända hit oräkneliga gånger för att träna och försöka besegra den tekniska backen upp till toppen av berget. Det var en milstolpe för mig när jag lite senare lyckades besegra berget. Då blev jag fast.

Visst, en massa bilder på skog och stig säger kanske inte så mycket för dig som läsare. Men ändå. Tillsammans med min syster rullade jag idag runt i skogarna utanför Södertälje och cyklade stigar som jag inte sett på säkert tio år. Vilka minnen det sitter mitt ute i ingenstans som plötsligt hoppar fram likt troll som stått och tryckt bakom tallar och stenar i väntan på att jag ska komma förbi igen. Fantastiskt. Kajsa förstod nog inte ett skvatt av vad jag gick igenom idag. Attans vad häftigt det var. Många avsnitt hade tyvärr vuxit igen, förstörts av skogsmaskiner eller något liknande men de allra goaste bitarna fanns kvar. De med dom mest rotade minnena fanns där i samma skepnad som då. Det fanns till och med ett par skyltar som ännu inte trillat ner, som visade vägen för oss småskitar som härjade loss för allt vad vi orkade. Jag var sämst av alla kids som sicksackade mellan kottar minns jag också. Idag är det bara jag som fortfarande håller på.

Skriv en kommentar